Okej så här är det. 

Mitt liv är kaos. Bokstavligt talat.

För 4 månader sen gjorde jag bland de största misstagen i mitt liv.

Innan jag går in på vad det är tänker jag förklara varför jag gjorde detta medvetna misstag.

Jag och G (min sambo) hade en lägenhet som vi och V bodde i. Då det var ett andrahandskontrakt vart vi tvugna att flytta när kontraktet gick ut. DÄR gjorde jag det dumma valet att flytta till ett ställe där jag vet att jag skulle få ett helvete varje dag. Där vårat förhållande skulle täras på och där JAG skulle bli värre. Jag viste att mina hjärnspöken skulle bli värre, driva mig till vansinne och kanske för första gången i hela mitt liv låta sig visas genom att påverka mig såpass mycket negativt att folk började märka det. Men jag valde ialla fall att flytta dit (hit) iom att jag viste att det är ett ställe där vi inte behöver oroa oss för att behöva flytta i första taget. Det är ett ställe vi kan vara hur länge vi vill.
Sagt och gjort, vi flyttade och det fungerade bra första veckan. Sen kom kaoset. Press, tjat, påhoppningar, elaka ord, psykisk terror, snack bakom ryggen, tryckandet på de ömma punkterna.
(Nej, detta ställe är inget ställe jag blivit mobbad på eller liknande, det är mer komplex än så. Och mycket mer simpelt än så. Ett ställe med trygghet som för mig är ett rent helvete) 

 Mina hjärnspöken blev värre, dom började trycka ner mig mer och mer och tillslut kom det jag fruktade. G började märka på mig att saker och ting inte stod rätt till. Vi började bråka, MYCKET, om egentligen skit saker (som att tvätten låg på golvet, toapappret var slut osv.) . Och värre blev det för varje dag. JAG blev värre för varje dag. Och tillslut började även detta kaos som jag kände även komma krypandes till G. G började känna av den och den blev bara värre och värre även för G för varje dag.
Kaoset (tror faktiskt jag kommer använda mig av det ordet för att beskriva det) blev värre och började växa. Saker som aldrig uppstått tidigare kom framkrypandes. Press blev till hot, snacket bakom ryggen blev till snack bakom ryggen fast rakt framför en istället, tjat blev till order, elaka ord blev till hat osv osv. Ni förstår nog.

och det fortsätter eskalera. Senast igår skapade kaoset falska förhoppningar hos mig och G, som sedan idag kom som en käftsmäll och visade sig enbart vara ett stort skämt.

Kaoset försöker kontrollera, styra, bestämma. Passade det inte fick vi ta koncekvenserna. Punkt slut. G började säga åt mig att jag måste säga ifrån. Att detta inte kan forsätta. Jag svalde stoltheten och valde tillslut att våga sätta ner foten. säga stopp. DÅ blev det bara värre. Kaoset kom oftare och oftare. Nu är det dagligen.

G började även strunta i att komma hem efter jobbet, slutade höra av sig och försvann upp i rök. Stolt som jag är vägrade jag påverkas av detta utan gjorde det jag gör bäst. Gick ut och tog en bira med R. Dock gör jag inte detta varje gång G väljer att inte komma hem och lämna mig i kaoset, utan ytterst sällan.

Jag avundas och G. G jobbar nämnligen inte som alla andra. G har lite annorlunda jobbtider. G KAN, om G vill, vara borta i 2 dagar utan att det beror jobb. Sån tur har inte jag. Jag Bor i kaoset, jag jobbar i kaoset, hur mycket jag än försöker så kommer jag inte ifrån kaoset. Lyckas jag lämna kaoset för en stund, så blir det bara värre när man väl kommer hem. Då är det korsförhör och utfrågningar tills man blir galen. Och iom att jag har ett starkare band med kaoset än vad G har, så blir jag den som blir mest drabbad. Mitt band med kaoset går inte att förklara för Er (utan att avslöja) men det ska inte vara ett kaos. Det finns till och med lagar som säger att kaoset inte får vara ett kaos utan att begå brott. Men det skiter kaoset i.

Well, detta är bara liiiiiiiiiiite av min vardag. Jag uppdaterar mer imorgon när G är på jobbet.

Tack och godnatt.